Det är väl inte det vanligaste att man säger att man längtar tillbaks till vardagen med allt som hör den till.
Men fy fan vad jag längtar. Gå till jobb träffa mina härliga kollegor, träffa människor liksom och kunna äta vad man vill och känner för,
Jag går runt här hemma i ett jävla vakuum känns det som, jag vilar dricker blåbärssoppa och gnäller lite, sen vilar jag igen ser en film dricker lite nyponsoppa och så går det runt runt runt.
Frågade ju läkaren om ett sjukintyg och han sa direkt att han sjukskrev mig till den 25/1 vilket jag tyckte verka vara lite väl överdrivet men jag börjar förstå nu, tydligen tar sånt här skit tid.
Jag själv var övertygad om att det skulle ge med sig efter några dagar av pensellin, men käken värker munnen värker och varet fortsätter att sippra ut.
Och som om att det inte är en plåga nog att bara sitta och rulla tummarna man förlorar en jävla massa inkomst på skiten också. Är det verkligen rätt ? Man blir sjuk måste gå till läkaren (vilket kostar pengar) sen får man oftast någon medicin (som också kostar pengar) och så blir man sjukskriven (som även detta gör att man förlorar en massa pengar)
Usch vad jag gnäller. . .
/C
